En natt när jag var runt 15 år gammal var jag hos min mormor i Dalsland. Hon bodde i ett gammalt vitt hus i en liten by, mitt ute på landsbygden. Runt omkring är bara åkrar, ängar och hagar så långt ögat når.

 

Just den här sommarnatten kunde jag inte sova. Till slut lämnade jag sängen för att hämta ett glas vatten. För att komma till köket gick jag igenom finrummet. Det var mörkt, enda ljuset som nådde in var månens sken.

 

När jag var mitt i rummet ryckte jag till. Det såg ut som det satt någon i gungstolen en bit bort. Jag tyckte att det liknade en kvinna, men jag hann aldrig undersöka det närmre utan sprang så fort jag kunde därifrån och in i köket. När jag lite senare tagit mod till mig och gick tillbaka till finrummet var kvinnan borta. Den här händelsen var det första lilla fröet till Gunga åt Öster.